Category Archives: bildskapartips

För att undvika att bilden man skapar ska se torr, blek och tråkig ut kan man förbättra dess lyster  (och då menar jag inte att man ska lacka datorskärmen/målningen).

Titta på följande exempel så förstår du vad jag menar:

Genom att inte enbart använda en färgton när du målar dina objekt så blir dem mera livfulla.

Om du betraktar “impressionistiska” målningar är detta vanligt, fast då i form av närliggande färgkluttar.

Claude Monet blandade massa färgkluttar.
George Seurat målade enbart med närliggande färgkluttar.
Van Gogh målade ofta med närliggande komplementfärger.

William Bouguereau - Biblis

Den färg som de flesta säger att de har svårt att blanda till är färgen på ljushyade människors hud. Minsta felnyans gör att vi uppfattar personen som sjuk.

När du ska blanda till hudfärg är det bra om du sitter i neutralt ljus, till exempel ljus från ett fönster eller om du har en lampa med dagsljuslysrör. I värsta fall funkar det ju med vanligt inomhusljus, men problemet med vanligt inomhusljus är att det är så varmt (orangefärgat), och det kan göra att du inte uppfattar färgerna korrekt. När du sedan tittar på bilden i neutralt ljus ser den kanske inte alls ut som du har tänkt dig.

Det finns ingen generell hudfärg som man kan använda till allt. Alla människor har i princip olika hudfärg och beroende på vilket ljus som personen man målar befinner sig i skiftar färgen i och med att huden speglar omgivningen. Dessutom har inte huden samma färg på hela kroppen.

Vilken färg har hud?

Hudfärg befinner sig i trakterna kring rödorange i färgcirkeln. Anledningen till att vi inte uppfattar hudfärgen som rödorange beror på att den är ljusare och mindre mättad (gråare). Om du har en rödorange i din färgpalett (inte helt vanligt) kan du prova att blanda den med dess komplementfärg blå och sedan med vitt, så har du fått fram en hudliknande nyans.
En färg som de flesta har: Bränd sienna, kan man säga är en omättad rödorange, om du tillsätter vitt i den så får du en ibland användbar hudfärg.

Det vi ska göra nu är att gå lite mer vetenskapligt tillväga och se på vilka färggivande ämnen huden egentligen består av och vilka färger som vi kan använda för att blanda till en hudfärg med dem.

• Själva ämnet som hud mestadels består av heter keratin och det är i sig färglöst.
• Melanin heter det ämne som för de flesta människor är den mest dominanta färggivaren i huden. Färgen på melanin är brun.
• Karotenoider påverkar hudens gulhet. Vissa folkslag har gulare hud än andra.
• Ytliga små blodkärl bestämmer hudens rosighet som skiftar på olika ställen på kroppen. T ex på knän och kinder.
• Ytliga vener och områden där huden är tunn bestämmer hudens blåhet. T ex under ögonen.

Nu kan vi låta varje hudämne motsvara en färg i din palett och sedan blanda ihop dessa till en hudfärg.

Keratinet kan vi låta representeras av vitt.

För att efterlikna  melaninet behöver vi en brun. Till ljushyade människor passar bränd sienna bra, men för mer mörkhyade rekomenderar jag bränd umbra eller för ännu mörkare typ Van Dyck-brunt.

Till hudens gulhet finns det mycket att välja mellan, t ex ljusokra, obränd sienna, neapelgult, gummigutta (gamboge). Undvik de allra klaraste gula färgvarianterna i din palett.

Till hudens rosighet finns det också mycket att välja mellan. T ex engelskt rött (light red), alizarin crimson, “rödorange”, permanent rose osv. Här kan det vara bra att tänka på att välja en röd som harmoniserar med den omgivande miljön på figuren du målar. Befinner den sig i en kall (blå) miljö fungerar kanske alizarin crimson bäst, men i en varm miljö kanske engelskt rött fungerar bättre.

Dessa första fyra färger kan nu blandas. Börja med en klick vitt, tillsätt sedan en mindre klick bränd sienna och blanda ihop. Tillsätt sedan en gnutta av det gula och en gnutta av det röda. Detta blir tillsammans en ok grundhudfärg.

För att måla vener och kallare nyanser i din hudavbildning behöver du tillsätta en gnutta av t ex ultramarin, coelinblått, kromoxidgrönt eller grönjord. I en kall/neutral miljö fungerar blå färger bäst, men i en varm miljö kan det vara värt att prova gröna.

Livfull hud

Om man bara använder en färgton när man målar hud så kommer figuren att se ut som en plastig skyltdocka. Hudens färg varierar över hela kroppen.

För att få huden mer realistisk behöver du variera rosigheten och blåheten. Tillsätt en gnutta rött på kinder, ögonlock, knogar, armbågar, fotsulor, rumpor, knän och andra ytor på kroppen som är rosiga.

Blanda i en liten liten gnutta “blått” till ådror under huden. De finns överallt, men är tydligare på t ex undersidan av underarmarna än översidan. Om du tittar nära på hud så är den inte speciellt vacker, men på avstånd och som helhet blir den det. Var inte rädd att måla ådrig hud. Det ska finnas där men nästan inte synas.

Ljusets påverkan på huden

Hudens färg påverkas av färgen på omgivningen. Det är därför ytterst lämpligt att tillsätta en gnutta av omgivningens färg i hudfärgen. Befinner sig figuren i en grön miljö är det bra att tillsätta lite grönt i färgen, och befinner sig figuren i en varm miljö kan det vara bra att göra huden lite mer orange än normalt och så vidare. På så sätt får man figuren att smälta in bättre i omgivningen.

När du ska måla skuggor på din figur är det bra att låta skuggfärgen påverkas av omgivningens färg. Använd “melaninfärgen”  (t ex bränd sienna) som du har använt i figuren du har målat blandad med en färg från omgivningen som skuggfärg.

Om du ska måla högdagrar på huden använd då din grundhudfärg blandad med vitt plus en uns av omgivningens färg.

Vad mycket text det blev! Grattis om du har orkat läsa ända hit. :) Jag kommer nog någon gång göra om detta inlägg till en tutorial under fliken bilskapartips.

Jag bör kanske tillägga att man “måste” inte göra så här när man blandar till hudfärg. Det finns många andra färgkombinationer.

Det viktigaste i en bild vågar jag påstå är fördelningen mellan ljus och mörker. Utan kontrast blir det ingen bild, bara gröt.

Vi kan uppskatta en svartvit bild trots att den inte har några färger, men vi har svårare att uppskatta en bild med bara färger utan skillnad mellan mörker och ljus.

Som nybörjare kan det vara en bra idé att måla i svartvitt för att öva på att få till tonomfånget. Att hålla på att blanda färger är ganska komplext och om man skippar det så får man tid till att koncentrera sig på annat.

Man brukar säga att en bra bild ska innehålla mörkaste svart och vitaste vitt. Det är en ganska bra regel även om det inte alltid måste vara så. Det är iaf något som är bra att ha i bakhuvudet för att inte bilden ska få för smalt tonomfång.

En bild kan givetvis vara ljus trots att den innehåller mörkaste svart och tvärt om. Ljusa bilder kallas i vissa sammanhang att de är High-key och mörka bilder Low-key.

Ett vanligt misstag av nybörjare inträffar när de börjar måla på en helvit duk (papper, skärm). Ögat bländar nämligen av och gör att färgerna upplevs mörkare än dom är. Det gör att bilder av nybörjare ofta är för ljusa.
Prova att lägga ut en klutt med riktig svart på duken och se hur det andra du har målat förhåller sig till den. Om den svarta klutten ser för mörk ut har du förmodligen målat för ljust.
Det är alltså ofta en väldigt god idé att innan man målar tona ner färgen på duken till en färg med lägre ljushet.

Att man inte ska använda svart när man målar är ett vanligt råd man får höra.

Men varför ska man inte göra det och finns det tillfällen man “får” använda svart?

(Denna postning avser vanligt “fysiskt” måleri och alltså inte datormåleri)

• Använd inte svart som skuggfärg eftersom det lätt ger ett sotigt intryck. Använd hellre komplementfärger till det istället.
• Använd inte färdig svart för att måla ytor som ska föreställa djup skugga. Färdig svart saknar djup, det är bättre att blanda till en egen svart med t ex bränd umbra och blått, eller varför inte permanent rose och ftalogrönt.
• Blanda inte i svart när du ska måla färgglada saker eftersom svart dödar lystern.

• Använd främst svart i blandningar för att få fram mindre mättade och mörkare nyanser.
• Svart och gult ger olivgröna färgnyanser som kan vara mycket användbara när du målar grönska.

Vilken färg skuggan har i en bild bestäms av färgen på det omgivande (ambienta) ljuset. Ofta är det himlen som påverkar mest. Även om ljuskällan har en annan färg så påverkar den ej skuggan.

Exempel:

• När det är blå himmel har skuggan alltid en touch av himmelsblått.
• En mulen dag är skuggorna grå. Tänk på ett mulna dagar är ljuset väldigt mjukt och inga slagskuggor förekommer.
• I en lummig lövskog är skuggorna gröna.
• Vid solnedgång är skuggan också blå, det beror på att det är bara ena halvan av himlen som är “röd”, den sida av himlen som påverkar skuggan är faktist fortfarande blå.
• Soliga vinterdagar när solen står lågt är solljuset väldigt orange och himlen är klarblå. Det ger stor skillnad mellan varmt och kallt.

Undvik oftast att göra varma skuggor. Det är olämpligt att använda tex Obränd umbra som ensam skuggfärg. Det ger inte ett trovärdigt intryck.

Slutsats: Himlens färg påverkar oftast skuggans färg.